Avspändhet och dramapedagogik
Intervju med Anu Utter, som arbetar vid den yrkespedagogiska lärarhögskolan vid Jyväskylä yrkeshögskola. Hon utbildar den pedagogiska behörigheten för kommande yrkeslärare. Intervjun är en del av materialet Lärarrum för toppkompetens.
Vad är dramapedagogik?
Dramapedagogik handlar i stor utsträckning om att undersöka olika saker, omvärlden, fenomen och sig själv.
Augusto Boal har sagt: – Konst är en speciell form av kunskap.
Jag tycker att det är en bra sammanfattning. Med konstbaserade metoder kan vi som fria människor tillsammans undersöka och fundera på olika saker. Vi är alla lika värda och går vid varandras sida.
Lärarauktoriteten blir jämlik med studerandena. Ord eller kontinuerligt tal behövs inte alltid. Man kan undersöka saker tillsammans på många olika sätt, till exempel genom rörelse.
Hur skapar man en avslappnad atmosfär för dramapedagogik?
En avslappnad atmosfär i gruppen är ytterst viktig. Det lönar sig att lägga ner möda på att bygga upp förtroende och ta hänsyn till betydelsen av gruppbildning.
Jag har min bakgrund i ungdomsarbete. Från första början har jag försökt skapa en trygg och avslappnad atmosfär. Det börjar redan med färdigheten att möta andra. Var och en är bra som sig själv och värdefull som sådan i den aktuella stunden och situationen.
Läraren ska lägga märke till var och en. Mitt eget sätt har varit att vara på plats i god tid och beakta och hälsa på alla som kommer. Små saker med stor betydelse.
Den avslappnade atmosfären stöds av en stark känsla av frivillighet. Under inga omständigheter får någon tvingas att göra något. Man kan oroa sig för att man inte är rolig eller inte kan uppträda. Man ska inte agera under press eller av tvång.
Det handlar inte om konsten att uppträda. Det är bra att på förhand berätta vad som förväntas. Man ska klargöra att om studeranden så vill kan hen i lugn och ro observera vad andra gör.
Vad kan man åstadkomma med hjälp av dramapedagogik?
Min egen åsikt är att väldigt mycket! Övergripande lärande och insikter.
När man gör saker tillsammans och befinner sig i samma verklighet har vi alla sinnen till vårt förfogande. Vi använder den egna kroppen, ljud, musik och samvaro, och kanske är i kontakt med andra.
Man lär sig att kliva in i någon annans skor. Man får reda på varför någon gör si eller så. Genom att byta roller lär man sig förstå olika synvinklar och utvecklar de emotionella färdigheterna.
Kommer du ihåg någon situation då en ung person har fått mod eller styrka med hjälp av dramapedagogik?
Ja, många! Jag har sett hur unga har fått mod att agera och genomföra, även om det är skrämmande. De har vunnit tanken "jag kan inte".
Jag har fått bra respons om att unga har upplevt att de blivit sedda och hörda. De har blivit bemötta som sig själva. Ett vardagligt exempel är att man har vågat söka jobb.
Vi har gjort övningar tillsammans med studerandena för att lindra nervositeten. Vilken effekt har kroppens ställning? Var känns nervositeten? Man kan gå till situationer trots att man är nervös. Att acceptera känslan hjälper så att nervositeten inte blir så stark.
Skulle du rekommendera det till andra?
Absolut. Dramapedagogik är en av de bästa metoderna i handledning och undervisning.
När man behandlar känslor kan det uppstå starka känsloreaktioner bland deltagarna gällande något ämne eller fenomen. Jag rekommenderar att lärarna först prövar saker själva så att de är medvetna om vart de leder gruppen.
Vad borde läraren ta hänsyn till när hen överväger dramapedagogik?
Bygga upp förtroende först. Lärarna vet hur gruppanpassningen i den egna gruppen har gått. Är det tryggt i gruppen?
Bokrekommendation: Miina Maasola och Sari Toivakka: Itsetunto kohdalleen.
I boken beskrivs olika metoder som man kan testa i den egna gruppen. Skapa trygghetskänsla och öppenhet genom att komma överens om arbetssätten och ramvillkoren på förhand.
Till sist ger jag ett råd: Kom ihåg att tacka för och uppskatta att studeranden deltar i gemensamma aktiviteter. Allt hen gör är rätt. Här har vi att göra med vårt eget uttryck och agerar i ett förskräckligt känsligt område.
Deltagaren har alltid huvudrollen, inte läraren. Handledarens egen entusiasm är en nödvändighet. Om handledaren själv är entusiastisk händer det fina saker!