Över tio år i Skills Finlands styrelse
Det har gått tjugo år sedan Seija Raskus första besök vid en yrkesskicklighetstävling och tio år sedan hon valdes till styrelseordförande. De gångna åren har gett otaliga glädjestunder samt nya lärdomar i hemlandet och världen. Nu är det dock dags för nya utmaningar när Skills Finlands styrelse väljer en ny ordförande vid sitt möte i januari 2022.
Utbildningsstyrelsens AKVA-projektgrupp vid öppningsceremonin i tävlingen WorldSkills i Helsingfors 2005. Från vänster Tomi Karvinen, Heikki Saarinen, Tuija Kuisma, Elisa Tuominen och Seija Rasku.
Det känns som om det var alldeles nyss. Ändå är det redan tretton år sedan jag började i styrelsen för Skills Finland 2009. Jag valdes genast till vice ordförande för styrelsen och till ett arbetsutskott som förbereder styrelsens sammanträden. Dessutom fick jag delta i en arbetsgrupp som utvecklar föreningens förvaltning. Även om jag kände till yrkesutbildningar och tävlingar i yrkesskicklighet sedan tidigare, kändes det ibland som om jag tagit vatten över huvudet. Under mitt vice ordförandeskap lärde jag mig dock mycket nytt om både föreningsverksamhet och yrkesskicklighetstävlingar. Dessa lärdomar var till nytta när jag valdes till ordförande för Skills Finlands styrelse i början av 2012.
”Jag stödde en gång i tiden att ordförandens och vice ordförandens perioder skulle begränsas till två på varandra följande perioder”.
Bakom finns alltså tio år som styrelseordförande för Skills Finland rf. Även om tiden har varit enormt givande och med ett trevligt och inspirerande sällskap är det dags att överlåta styrelseordförandens klubba vidare åt nästa person. Jag understödde en gång i tiden i utvecklingsgruppen för föreningens förvaltning att ordförandens och vice ordförandens perioder begränsas till två på varandra följande perioder för att få ny energi och kompetens i föreningens ledning. Även om förslaget inte gick igenom tänkte jag att jag skulle hålla fast vid det för min del.
Jag var beredd att avstå från ordförandeskapet efter två perioder, men ledamöterna i det dåvarande arbetsutskottet och styrelsen övertalade mig att fortsätta under ytterligare en period. Motiveringen var att man skulle slutföra strategiperioden och att den nya strategin skulle fastställas så att man kunde börja genomföra den. Min tredje period som ordförande för föreningens styrelse avslutades för ett år sedan. Även därefter var jag beredd att överlåta ordförandens klubba åt någon annan. År 2021 fick dock föreningen en ny verksamhetsledare. Med tanke på föreningens verksamhet var det ändamålsenligt att styrelsens ordförande inte byttes samtidigt. Så jag fortsatte ännu ett år för att kunna stödja den nya verksamhetsledaren i början av sin tid vid Skills Finland. Nu är den nya verksamhetsledaren Maria Ekroth redan väl införstådd i föreningens verksamhet, så det är dags att låta nya vindar blåsa även i ledningen för föreningens styrelse. Jag är fortfarande medlem i styrelsen till slutet av min mandatperiod, så mitt arbete till förmån för Skills Finland fortsätter – nu bara i en ny roll.
”Jag hoppas att föreningen även i fortsättningen målmedvetet går mot en gemensam vision, men samtidigt är tidsenlig.”
Ordförande Seija Rasku tillsammans med Finlands yrkesskicklighetslandslag vid sändningstillfället EuroSkills Lille 2014 i Ständerhuset.
Jag är stolt över att föreningens verksamhet under de senaste tio åren har utvecklats i en strategisk och systematisk riktning som betonar verksamhetens kvalitet och effektivitet. Föreningens första strategi som sträckte sig fram till 2020 fastställdes i sin helhet 2013 och den andra strategin fram till 2030 fastställdes 2020. Dessutom har planeringen, uppföljningen och rapporteringen av verksamheten utvecklats i en tydligare och öppnare riktning än tidigare. Jag är också glad över att föreningens finansieringsgrund har blivit mångsidigare under de senaste åren och att föreningens kärnfunktioner flexibelt anpassar sig till förändringarna i omvärlden. Ett utmärkt exempel på detta är evenemanget Mästare2021 i Uleåborg, som framgångsrikt genomfördes på ett nytt och innovativt sätt, då coronapandemin inte möjliggjorde ett traditionellt genomförande. Jag hoppas att föreningen även i fortsättningen målmedvetet går mot en gemensam vision, men samtidigt är tidsenlig. Strategierna är visserligen avsedda att genomföras, men en klok förening fastnar inte i dem, utan kan ändra riktning om förändringarna i omvärlden kräver det.
”Tävlingen i yrkesskicklighet förtrollade mig våren 2001 i Lahtis mässcentrum.”
Tävlingen i yrkesskicklighet förtrollade mig våren 2001 i Lahtis mässcentrum. Då hade jag bestämt mig för att ta reda på vad som faktiskt var på gång vid Mästare-evenemanget i Lahtis. Senast år 2002 då jag var i Imatra blev jag helt såld och övertygad om att yrkesskicklighetstävlingar är ett utmärkt sätt att utveckla yrkesutbildningen och synliggöra de möjligheter utbildningen erbjuder både för dem som jagar en egen drömkarriär och för arbetslivet. Internationella yrkesskicklighetstävlingar blev bekanta för mig vid WorldSkills-tävlingarna i Sankt Gallen 2003. Liksom många andra finländare bekantade jag mig med hur tävlingarna och sidoevenemangen i Schweiz sköttes i Sankt Gallen, så att vi kunde ordna WorldSkills-tävlingarna i Helsingfors år 2005 åtminstone lika bra som tidigare.
Mitt mest minnesvärda minne av Skills-verksamheten har att göra med Sankt Gallens tävlingar. Tävlingarna hölls under midsommar, och det var exceptionellt varmt i Schweiz. Vi bodde på ett litet hotell på den österrikiska sidan som hade en klubb med erotiskt kvällsprogram i en låg sidobyggnad. Under kvällen och natten blev stämningen på klubben uppenbarligen för het, eftersom jag vaknade ungefär kl. 4 på morgonen av att det luktade rök. Det rökte från klubbens grästak – men det brann inte ännu. Jag väckte min rumskamrat Sirkka-Liisa Kärki som ringde hotellets reception. Receptionen lovade att kolla upp situationen. När rökbildningen bara blev värre och det redan syntes lågor, men ingen hade kommit till hjälp, började vi med släckningsarbetet. Vi fyllde sopkorgarna i våra rum med vatten och slängde ner det från balkongen mot elden. När receptionisten till slut kom på plats hade lågorna släckts och det var bara kvar lite rök i luften. Receptionisten tittade på taket och konstaterade att arbetet är gjort, så brandkåren behövs inte. Efter det gick han lugnt bort. Jag och Sirkka-Liisa sov inte en blund på hela natten, utan vi var vakna hela tiden och såg till att det inte började brinna igen.
”Jag är oerhört tacksam för varje ögonblick, samarbetspartner och vän.”
Från vänster Maria Atzmo, Seija Rasku, Eija Alhojärvi och Skilly-maskoten, Katja Katajamäki och Emmi-Maria Husu på Eijas avskedsseminarium våren 2021. Bild: Virve Lyyra.
Utöver denna oförglömliga ”fribrandkårserfarenhet” har yrkesskicklighetstävlingen och i synnerhet värvningen till Skills Finland rf:s styrelse gett mig otaliga tillfällen att arbeta tillsammans, se framåt, lära sig nya saker och glädjas samt många samarbetspartner och vänner i Finland och världen. Jag är oerhört tacksam för varje ögonblick, samarbetspartner och vän. Särskilt stärkande har det varit att möta de studerande och lärare vars liv och karriärväg har fått en helt ny, inspirerande riktning i och med deltagandet i yrkesskicklighetstävlingen. Dessa möten är salt, peppar, socker och sirap i mitt arbete. De har också visat att Skills Finland utför ett arbete som har betydelse.
En bit av mitt hjärta kommer alltid att höra till Skills Finland och tävlingsverksamheten för yrkesskicklighet.
Seija Rasku